Mitt fina armband som jag fick från Niklas när jag fyllde 17 år. Då hade vi bara varit tillsammans i tre månader, så små och ovetandes om vad som komma skall. Tänk att det snart varit VI i tre år. Lika kär nu som då, fast nu är det riktig och äkta kärlek. Inte en oskyldig sommarflirt som råkade bli något mer. Oavsett hur vår framtid än blir så kommer jag alltid bära armbandet, för han är en del av mig och komer alltid vara. Förhoppningsvis kan jag bära armbandet för all framtid och skriva samma inlägg om några år igen med meningen lika kär nu som då. För han är min prins från de fina sagorna, en verklighet som är bättre än drömmen. Han är han och föralltid min.