VEM ÄR JAG?

Klockan sex minuter över nio den 15 november 1994 valde jag att springa ut med rumpan före. Med fötterna först föddes jag en månad för tidigt, med en hand mindre än pappas lillfinger. Mitt första år som nybörjare bodde jag som fjärde generationen i en lägenhet på Thorildsplan. År 1995 valde mamma och pappa att ta sitt pick och pack och flytta ut till Ekerö, pappa sa att han flyttade hit på grund av Ekerögrillens goda hamburgare. Åren gick och jag började på fotboll, minns att jag kände mig asball som fick spela med dom större tjejerna, slutade dock rätt så snabbt då jag tyckte det var så kallt att spela när det regnade. Första dagen på lekis fick jag spendera själv på en gunga med nyopererat och gipsat finger. 
 
Jag börjar sexan. Var väl egentligen som vilken 14 åring som helst. Plattade håret dagligen, pluggade och gick i skolan. Skolkade en gång då jag och en kompis gick och köpte tuggummi istället för att gå på lektionen, vi fick kvarsittning i en timma och gjorde aldrig om det. Jag var väldigt, väldigt blyg. Lät aldrig mer än va man skulle, visade mig aldrig mer än andra. Nian kommer och jag börjar bli lite mer självsäker, väljer gymnasievalet frisör.
 
Gymnasiet det har gått fort. För fort. Minns första dagen i skolan såväl. Hade på mig mina jeans från JC som jag köpte i sjuan, som har storlek 140L (barnstorlek, jag vet) och en stor vit tshirt. Satte mig bredvid Linnea redan första dagen och har väl i princip suttit där brevid henne hela gymnasietiden. Ångrar att jag valde frisör på grund av linjen, men ångrar inte mina klasskompisar för fem öre. Ångrar inte min gymnasievistelse heller, trots att jag går i en klass av 32 tjejer = blod, svett och tårar. Och nu ska jag ta studenten med dessa.
 
Idag är jag mig själv. Jag har mognat så mycket under mina år, från mobbad lågstadieelev, till blyg melanstadietjej till den jag är idag. Relativt självsäker och står med båda fötterna på jorden (klart man tappar balansen då och då). Har fina vänner och en underbar pojkvän. Jo hörni, det är bra nu. Även den fulaste och osäkraste blomman blommar. 

Kommentarer
Postat av: Anonym

DU VA MOBBAD VAR DU ?
TRÅKIGT ATT HÖRA!

2013-03-09 @ 20:28:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0