I början märkte jag av kameran hela tiden. Jag var obekväm med att någon alltid gick efter, obekväm att ha en mikrofon fastsatt på byxlinningen, obekväm att inte få prata hemligheter ifred. Efter ett tag vänjde jag mig. Sa tillslut allt jag tänkte på och märkte knappt av dom. Vi hittade på så mycket saker, jag och Lovisa. Vi gjorde en sommarlista som vi skulle bocka av innan sommarn var slut. På listan stod det bland annat att vi skulle se Håkan på allsång. Det gjorde vi! Och killen jag tyckte om var också där. Jag minns att han la armen om mig när kameran filmade oss. Då flög fjärilarna runt i magen som om att det inte fanns någon morgondag. Kvällen efter allsång var magisk. Vi nakenbadade, köpte 3,5or och satt på en parkbänk hela natten. Egentligen hatade jag öl, men jag var förälskad och gjorde allt för att visa det. Den natten sov vi ihop för andra gången. Tiden efter det hade vi mycket fester i lägenheten. Killen var alltid med och kamerorna likaså. Sen åkte han bort i en vecka. En natt vaknade jag av ett sms från honom. "Sitter på stranden och tänker på dig. Hoppas allt är bra. Jag tycker om Dig".

Dagarna gick och snart var de 40 dagarna över. Jag och killen cyklade ner till vattnet och badade. Han tyckte om mig, det hade han sagt fler gånger än den gången han var utomlands. Vi höll handen framför kameran, visade vår kärlek för andra. Det var det sista vi spelade in. Vi cyklade hem på en oväxlad gammal cykel från vattnet, har nog aldrig skrattat så mycket i hela mittliv. Några dagar efter, den trettonde augusti, säger han de tre finaste ord jag någonsin hört. Det finaste av allt är att jag fortfarande får höra det av samma kille. Av Niklas. Killen jag hade som sommarromans, som jag fick spela in en film med. Killen som jag älskar och än idag håller i handen.